Resiliens – Ett tvärdisciplinärt konceptuellt konstverk* som balanserar på gränslinjen mellan den abstrakta idévärld som ett objekt kan laddas med och den konkreta funktionen hos samma föremål. 

Att skapa en boplats. Över hela världen ser vi samma tendens; människor som lämnar landsbygden för att flytta till de stora städerna.  Idag bor det fler i tätorter än på landsbygden, vilket i städerna skapar miljörelaterade problem samt hård konkurrens om utrymmet. Samtidigt ståtar landsbygden med tomma ytor väl lämpade för nya innovationer och tvärdisciplinära projekt, vilka möjliggörs genom informations- och kommunikationsteknologin. Verket Resiliens intention är att klara Parisavtalets klimatmål genom att skapa en boplats som möjliggör en livsprocess som närmar sig naturens kretslopp.

Laborationen. När byggnaden/skogsträdgården är uppförd ska två försökspersoner med ett för industrinationerna normalt CO2 utsläpp om 10-11 ton/person och år, försöka att reducera sitt utsläpp till 1 ton/år, vilket är Parisavtalets målsättning för år 2050.

Verkets fysiska material. För att gestalta verket fodras det olika sorters ”hårdvara”, där principen Cradle to Cradle står som ledstjärna. Konstruktionsmaterialet förvärvas primärt via PS Auction samt genom andra aktörer inom den ”cirkulära ekonomin” som erbjuder överskottsmaterial samt begagnade produkter. När materialet inte står att finna på dessa sajter söks samverkan med innovativa och engagerade företag. De inköpta produkternas och transporternas klimatpåverkan har beräknats genom olika applikationer och slås ut på verkets livslängd (>50 år). Under den 1 åriga laborationen används i huvudsak applikationen  Svalna .

Ett ”kollektivt” konstverk. Resiliens fungerar som ett ”kärl” som de medverkande företagens aktörer tillika konstnärliga medskapare fyller med sina idéer, röster, farhågor m.m. De fyller det också med förhoppningar och ett engagemang om att deras företags verksamhetsinriktning gör skillnad. Företagens ambitioner sammanfattas i språkliga utformningar som: ”ForOurWater”, ”Planet Passionate”, ”Hybrit – Fossilfritt stål 2035”, ”Biogasol – En grönare värld” etc.

Verkets teoretiska konstruktion. Den tämligen slitna frasen ”tänk globalt, agera lokalt” myntad 1915 av biologen, sociologen, filantropen och den banbrytande stadsplaneraren Patrick Geddes, har genom klimatförändringarna fått en tydlig global/lokal relevans. Förhållningssättet når oss ända ned på individnivå då Parisavtalets mål är att hålla den globala medeltemperaturökningen väl under två grader och sträva mot att hålla temperaturökningen under 1,5 grader. Det innebär, som tidigare nämnts, att de genomsnittliga globala CO2 utsläppen får vara högst 1 ton per person 2050. 

Laborationen Resiliens rör sig i gränslandet mellan frekventa varningar om en annalkande systemkollaps och FN:s globala klimatambitioner. Verket belyser den komplexa tankesfär som omfattas av alarmistiska klimatrapporter, förnekelse, katastrofscenarier, begränsade resurser, energiomställning, avståndstagande, omställningens psykologiska aspekter och något så basalt som ökad självhushållning.

Verket Resiliens brottas således med människans ”dualism” genom att penetrera ”viljans frihet”, vilket torde vara en av de grundläggande filosofiska frågorna i vår tid.  Resiliens tangerar den kontradiktion som nästan uppenbarar sig som ett förälder/barnförhållande: Aktören som tror på viljans frihet och lever med ansvaret som ideal och kanske även med den existentialistiska ångesten som följeslagare. / Aktören som söker determinerande faktorer i biologins gener och sociologins uppfostran och lyfter en del av både ansvar och ångest från sig själv, och placerar i stället stor vikt vid just de förutsättningar och sammanhang som hen lever i.

Resiliens manifesterar människans föreställning om att hen behärskar naturen samt den något besvärande omständigheten att människan inte ens tycks behärska sin egen inre natur.
 

* En analogi: Den franske målaren Claude Monet skapade en trädgård och ett vattensystem för att odla de växter som sedan blev hans måleriska motiv under drygt 40 år, vilket var en akt där liv och konst förenades. 

* Konceptuell konst/konceptkonst, idékonst, är en konstriktning som uppstod på 1960-talet. Inom konceptkonsten är det upphovspersonens idé eller plan för verket som är det huvudsakliga, och konstverk kan inte definieras som en speciell kategori föremål. Konceptkonsten ifrågasätter och undersöker konstens möjligheter, och dess funktion kan ses som en kartläggning av gränslandet mellan konst och icke-konst i konstnären Marcel Duchamps anda.

* Kulturens kreativitet/konstens paradox. Kulturens kreativitet leder inte till något resultat, – den har inget slut eftersom den inte ger upphov till konstverk, artefakter, produkter. Kreativitet är en kontinuitet som alstrar sig själv i andra. Eftersom konst alltid är ”möjligheter” och aldrig kan ägas, kan ingenting som ägs ha rang av konst. Om konst inte kan bli egendom, är egendom aldrig konst – i sin egenskap av egendom.
Det ägda riktar uppmärksamhet bakåt mot en avslutad tid. Konsten är dramatisk och öppnar sig alltid framåt och mot en början som inte kan avslutas.
Eftersom kulturen inte är slutgiltig, utan alstrande; har den ingen lista på godtagbara aktiviteter samt skrivna roller för sina utövare. Det är just därför den är konst.
”Konstnärer skapar inga föremål, de skapar genom föremål”.
Otto Rank, psykoanalytiker.